In the Shadow of Society

lite som o titta ut genom ett fönster.. man ser inte hur grå o sliten fasaden är förns man går utanför... eller tänker sig utanför i det här fallet.

Jag vet att jag är väldigt hård emot folk, framför allt de som står mig nära. Det är svårt för folk att veta vilka jag tycker om och vilka jag inte tycker om då jag är elak emot alla... Jag är ju inte elak på så sätt att jag drar undan stolar eller med avsikt att skada klappar till åt någon men jag lägger elaka kommentarer på allt.

visst har vi den chargongen jag o mina kompisar men jag är värst.. Jag tror att folk hållerpå att tröttna på mig, jag vet att folk har tröttnat på mina "skämt".

Jag tror att pga min egen osäkerhet så upplyser jag gärna folk omkring mig på andras fel o brister för att folk ska fokusera på dem o glömma mina..

Jag har kommit på mig själv med att göra hånfulla uttalanden emot folk o sen fått andra att garva åt dem.. Det är ju rent utsagt förnedrande för de utsatta och om någon skulle göra det mot mig så skulle jag bli förbannad.. rent utsagt tokig.. men allt det jar jag kommit på är pga detta:

jag känner mig i vägen och obehövd.

Jag göra dessa saker för att när jag gör dem skrattar folk, även fast nån blir ledsen men då kan man ju bara skämta om någon annan så den skrattar.. inte bra för då går alla därifrån och mår dåligt utom jag jag mår bra för folk skrattar åt de jag säger och gör..

på sista tiden har jag tänkt att de aldrig kommer att acceptera mig som vän förens jag slutar. jag är för elak för mitt och andras bästa..

ingenstans att ta vägen, precis som det alltid är. Hennes Far är väl som vanligt stupfull vid det här laget och Mor hennes trippar på tå för att slippa bli slagen igen. Hon orkar inte med att gå hem, hon har tröttnat på allt och sist hon var hemma när far hennes var så full så kunde hon inte låta bli att öppna truten vilket orsakade en bruten handled och ett antal blåmärken spridda utöver hennes överkropp.

Så hon sitter hellre kvar här på tågstationen och röker bort natten. Imorgon är det skola igen, en massa prov, lektioner hon faktiskt inte bryr sig om och vänner som bara snackar skit om varandra. Det spelar ingen roll vem utan så fort någon går undan är de den de snackar skit om. Hon hör det vinande ljudet från ett tåg som bryter genom vinden och gnisslet från tågets bromsar som de saktar ner på spåret och närmar sig perongen.

Tänk om hon bara skulle hoppa på ett tåg, bara dra därifrån. Ingen skulle någonsin få veta vart hon tagit vägen.

inte hennes sinnessvaga mor, hennes gravt alkoholiserade far och definitivt inte de så kallade kompisarna i skolan.

Hon har inga pengar eller tågkort men bestämmer sig ändå för att göra det. Hon hoppar utan att kolla vart tåget ska på det och letar sig in i en näst intill tom tågvagn. tom sånär som en rejält trött äldre man som halvsover längst bort i vagnen, annars är det helt dött.

Hon plockar upp mobilen ur handväskan sin och kollar på klockan, 03:02 visar klockan madens tåget sakta accelererar och lugnt lämnar perrongen

han drar med ena handen bort några få hårstrån ur munnen och drar sedan handen igenom resten av det långa mörkbruna håret.

Han kan fortfarande känna de stelnade lite sträva resterna av hårsprayen. Han lägger sig på sidan och sneglar emot datorn som han tydligen har glömt att stänga av innan han gick och lade sig. Han kan fortfarande höra det dova susandet från fläktarna och en skymt av hans röda lysande tangentbord vid kanten på datastolsryggen.

Han sätter sig i sängen med huvudet i händerna, han gnuggar sömnen ur ögonen och tar glaset med vatten som han ställt på byrån vid sängens fotände. Han är helt torr i halsen, precis som om någon skulle stått o haft fin fin sand i halsen på honom då han sovit. han går fram till skrivbordet, han tar upp sin mobil. Hmm ett Sms.

Han öppnar Smset som tydligen är från en väldigt god vän till honom men som han aldrig har träffat utan bara smsat sådär ibland.

Hon brukar alltid smsa lite roliga saker sådär mitt i natten då hon också har svårt att sova.

Det står i smset:

det står att smset är sänt kl 00:34 så han svarar inte på det. Han stoppar ner mobilen i höger byxficka innan han drar på sig de svarta jeansen. Han går till garderoben och plockar ut en ren svart T-shirt och drar den kvickt över huvudet innan han plockar fram en svart skjorta och ett par strumpor ur  en låda. han tar sin messanger bag o kastar den över vänstra axeln. Han öppnar fönstret och klättrar ut, han skjuter igen fönstret till dess att han hör att vädringsspärren klickar i och sen försvinner han ut i natten.