Förstör o blanda ut palettens alla färgerna
Ibland tar ni pris i o vara världens dummaste,
Nej vi ska inte bo ihop, vi älskar varandra men vi ska inte bo ihop vi ska börja från scratch så vi har skillt oss..
Yay *Hurarop* *Konfetti från taket och glada miner*
Knappast..
Jag är så trött på er..
Morsans gapande över vad som inte är gjort när man kommer hem från skolan eller när de kommer hem från jobbet på helgerna, era falska leenden och kramar och pussar medans ni planerar hur Far ska skickas hemifrån..
Hur ni lyckas förstöra Julafton en månad innan den inträffar, Hur ni alltid lyckas passa in att bråka med mig dagen innan jag har en stor skrivning eller nu som imorgon ett svenska framträdande där jag förväntas ha en muntlig genomgång inför hela klassen trotts att jag hatar att prata inför publik... vilket är ganska ironiskt eftersom att så fort man träder in i vårat klassrum hör mig som pratar..
Jag kämpar igenom varge dag i skolan trotts min skoltrötthet kommer hem o sätter mig för att göra läxor eller bara slappna av efter en hård dag sen bara fuckar ni upp det genom att komma hem och gapa.. ni kan iaf ta en timma o slappna av innan ni berättar lugnt och stilla vad som behövs göras ist för att komma hem och gapa
så vad gör man .. jo man låser in sig på sitt mörka rum och som vanligt antinge läser en bok som handlar om något helt annat eller slår på Combat arms och crankar upp volymen på max så att man hör varenda granatsmäll skottsalva eller dödsskri som om man själv vore innuti det...
Ni lyckas förstöra allt, Jag hade börjat på en målning som jag skulle gett er på er 20 bröllopsdag nu om några dagar föreställande er på ert bröllopsfoto, jag hade kommit en bra bit men jag måste erkänna att ni totalt tatt livet av min skaparglöd.. det första jag gjorde efter beskedet att ni skilt er utan oss barns vetskap så slog jag en kvast igenom den och totalt rev sönder hela duken sen tände jag eld på den...
ända sedan jag var liten har jag föreställt mig att kunna komma hem till mor och far varge jul, födelsedag och annan storhelg, när syskonen har skaffat barn och jag kanske hittat någon som står ut med mig.
För mig sedan jag var liten har ni varit högst och att ert äktenskap var idealiskt, ni var stoltheten och tryggheten som man kunde luta sig tillbaka på när man inte mådde så bra. även fast jag vart en ensamvarg som helst inte vill vara med er hela tiden utan tkr om att sitta inne på mitt rum ensam så har det alltid kännts tryggare när jag vet att ni är hemma trotts att jag inte ser er..
Nu skiter jag i vilket, ni får göra precis som ni vill, förstör o blanda ut palettens alla färgerna som ni vill det är inte mitt problem.. Den barnsliga tryggheten man kände är ändå borta hur mycket ni än pillar, limmar och tejpar.
Jag är så trött på er.. Ni tycker att jag är dum i huvudet men då ska jag bara meddela det blir inte så jävla mycket bättre om 2 dumhuven förökar sig
En högre önskan..
Jag tror att det finns en högre önskan om att jag inte ska få vara pepp, Glad är tydligen förbjudet för mig...
när allt börjar gå bättre, när allt serut och ljusna och att till och med jag skulle kunna mogna till mig.
Ikväll var kvällen jag fick reda på att Mor och far skilt sig och att Far min ska flytta. Tänk er att ha detta i huvet, hag har 1 stort prov imorgon och ett muntligt föredrag inför 20 pers.. jag skulle egentligen behöva plugga men vem fan bryr sig.. jag har ingen som heldst inspiration alls.. "Come Tomorow and take me away".
Men jag antar att det är som Aristoteles sa: "It is during our darkest moments that we must focus to see the light."
smart gubbe detdär.. nu ska jag nog gå och slå sönder något det brukar göra mig på bra humör..
"Ingenstans" finns inte Alla växer vi upp
"Sometimes I wanna light up underneath the no-smoking sign
Sometimes I wish they'd tell me, how justice got so blind
I wish they'd just leave me alone 'cause I'm doing alright
You can take your change on down the road and leave me here with mine"
Sometimes I wish they'd tell me, how justice got so blind
I wish they'd just leave me alone 'cause I'm doing alright
You can take your change on down the road and leave me here with mine"
så bra låt, så sann låt.. passar mig bra!
är så tött på hur folk ska lägga sig i hur jag har det och hur jag hanterar MINA problem.
De vännerna man har stött sig på under ett tag har förändrats så kraftigt på ett tag att jag börjar fundera på om den har börjat med droger.. det skulle göra mig så oerhört besviken.. Om de nu e så att hon bara är lite less för tillfället kan jag förstå henne men att ge upp allt såhär halvvägs in på sista gymnasieåret ? Nej!
jag har varit riktigt skoltrött.. jag har blivit utsatt och fått ta mkt skit, jag har sett botten men rest mig och allt detta för att se goda vänner till mig göra detsamma? ALDRIG!
.
Annars har dagen flutit på rätt ok, har kunnat sysselsätta mig med annat istället för att ta skit.
Jag har märkt att går jag och lägger mig en halvtimma/timma tidigare så vaknar jag av väckarklockan, det gör jag inte annars men det känns skönt att kunna komma upp i tid och göra mig i ordning utan att bli stressad. Jag har till och med börjat med något jag aldrig gjort förut... Jag har under den här veckan bäddat sängen direkt då jag klivit upp, jag har slagitpå kaffe så att jag kan ta en kopp med Mor och Far innan jag drar till skolan och dem till jobbet, städade mitt rum i måndags och det är fortfarande rent. Det brukar annars ta ca 1 dag innan det är likadant igen.. Men jag antar att även jag måste växa upp någon gång, bara det att de känns så skönt att kunna växa upp utan att förändra den jag är, på mitt sätt och bara snygga till det och bättra på beteende och hur det ser ut runt omkring mig. känns toppen \M/
Skillsmässa
Kan man ta ut skillsmässa från sin familj ? de vore ju jävligt nice lix..
-Ja hej jag skulle vilja byta efternamn jag trivs inte i nuvarande familjen, ja de känns som om vi skulle glidit isär lite på sistone..
jag menar med en mor som JÄMT är gräl sjuk och resten av familjen e konflickträdda så de bara håller med hela tiden och sedan jag som har lite problem med att hålla inne saker..
jag säger exakt som jag tycker och tro fan att alla tjafsar emot mig eftersom att alla redan vet att vad jag tycker och tänker inte räknas i denna "demokratiska" familj.. nej diktatur är vad det är med en idiot till mor och resten en piskad familj o sen har vi motstånds rörelsen, jag som inte tillåter sig nedslås..
Familjemiddagar är en ren plåga och det är då de lurar ut mig ut ur min skyttegrav för att kunna hagla över mig med sina haubitsar/glåpord/Hånande ord och allt deras hat.
tror fan att jag ska sluta käka kvällsmat med idioterna... vet fan aldrig om det smittar
Come tomorrow morning and take me away
ja då sitter man här vid datorn igen, just läst klart Faust och har nu jättetråkigt..
Faust var bra och jag rekommenderar den starkt till alla som tycker om lite mörkare historier och även Edgar alen Poes dikter skulle passa er, ni kanske inte tkr om poesi men de e inte riktigt poesi utan små historier på rim och dem är väldigt bra men ska ni läsa dem ska ni läsa dem på engelska för att hans verk mister all mystik o spänning i översättningen..
jag vill inte sitta vid datorn, jag vill inte ens vara hemma skulle helst dragit ut med polarna men de e så förbannat kallt så ingen av dem e ute heller...
elak
Det är lätt att se andras fel, det är svårt att se sina egna...
lite som o titta ut genom ett fönster.. man ser inte hur grå o sliten fasaden är förns man går utanför... eller tänker sig utanför i det här fallet.
Jag vet att jag är väldigt hård emot folk, framför allt de som står mig nära. Det är svårt för folk att veta vilka jag tycker om och vilka jag inte tycker om då jag är elak emot alla... Jag är ju inte elak på så sätt att jag drar undan stolar eller med avsikt att skada klappar till åt någon men jag lägger elaka kommentarer på allt.
visst har vi den chargongen jag o mina kompisar men jag är värst.. Jag tror att folk hållerpå att tröttna på mig, jag vet att folk har tröttnat på mina "skämt".
Jag tror att pga min egen osäkerhet så upplyser jag gärna folk omkring mig på andras fel o brister för att folk ska fokusera på dem o glömma mina..
Jag har kommit på mig själv med att göra hånfulla uttalanden emot folk o sen fått andra att garva åt dem.. Det är ju rent utsagt förnedrande för de utsatta och om någon skulle göra det mot mig så skulle jag bli förbannad.. rent utsagt tokig.. men allt det jar jag kommit på är pga detta:
jag känner mig i vägen och obehövd.
Jag göra dessa saker för att när jag gör dem skrattar folk, även fast nån blir ledsen men då kan man ju bara skämta om någon annan så den skrattar.. inte bra för då går alla därifrån och mår dåligt utom jag jag mår bra för folk skrattar åt de jag säger och gör..
på sista tiden har jag tänkt att de aldrig kommer att acceptera mig som vän förens jag slutar. jag är för elak för mitt och andras bästa..
Som om allt var mitt fel...
spelar ingen roll vem man pratar med alla säger detsamma fast om varandra...
Hela dagen e åt helvette.. jag hade tänkt att dra ut med vänner o ha det kul idag men bara för att göra morsan nöjd som alltid klagar över att vi aldrig gör något tillsammans och sen med tanke på allt annat som pågår runt om just nu så tänkte jag stanna hemma för idag...
Somvanligt när de gäller min bror så ska han sitta och narra mig, hela middagen fortflöt på det viset.. jag käftade visst emot men inte specielt mkt..
men de som retade mig var morsans jävla garvande medans brorsan satt och hånade mig.
Denhär gången som de flesta andra så säger han saker som att jag skulle vara "hans andra syster" bara för att jag sparat ut håret och under middagen hade det uppsat i en hästsvans. Han kallar mig flicknamn och hackar på allt jag säger och gör...
jag menar det finns inte mkt feminint med mig... jag har bakåtkammat och sedan håret uppsatt i en toffs, jag tränar och är ganska kraftigt byggd också, Jag boxas, fixar med bilar och har inget emot att skitaner mig...
iaf när jag ätit klart o fått nog så reste jag mig medans jag blev förbannad och gick in med mina grejjor och morsan sitter och gapar ute på framsidan... jag gick in och satte mig vid köksbordet och bar asitter där o hon bara gapar på. tillslut kommer hon in o börjar skälla ut mig för hon hade ju inte garvat åt mig det var ju åt brorsan... ( han satt ju och narrade mig så gjorde de någon förbannad skillnad...) morsan blir förbannad då jag påpekar detta och jag går in på mitt rum...
strax efter att jag satt mig vid datorn kommer pappa in på mitt rum.
han berättar att han försökt prata med morsan om de att de borde skull va brorsan hon skulle blivit arg på och inte mig.. hon påpekar att jag blev ju arg för att hon satt o garvade åt bror min, pappa svarar " det var väll de som fick bägarn att rinna över, han har ju setat och narrat honom hela middagen" morsan får tokspatt skriker något och tar bilen och åker hemifrån...
Och folk undrar sedan varför jag inte är hemma så mkt, varför jag tar och åker bort över helgerna, varför jag spenderar så mkt tid ute på kvällarna..
Jag tröttnar på och vara hemma, imorgon ska jag kolla med en kompis om jag kan slagga där nån vecka för jag har tröttnat rejält...
skit..
Allt runt omkring mig faller samman, kompisar försvinner, de tjejer man gillar lämnar en o de man inte gillar e efterhängsna..
familjeproblem..
ibland vill jag bara försvinna härifrån o aldrig mer komma tillbaka.
ibland skulle jag bara vilja gå o lägga mig för att aldrig vakna upp.
Jag kan inte påstå att det är någon annan som bär skulden för det är det bara jag som gör...
iaf delar jag den lika mkt som alla andra..
Man har ekonomiska problem.. pengarna räcker inte till alls.. just nu har jag tagitpå mig att göra mindre läder och metall arbeten för att på något vis kunna få tag i en ynka slant. vänner vill dra mig med ut på krogen, resa bort, utflyckter men jag har inte råd... Jag har inte råd att gå på donken trotts att jag jobbar... Ska köpas käk, kläder, o massa andra saker för att man ska kunna leva..
Just nu har jag lixom 4 år gammla kläder på mig som jag töjt ut för att kunna använda dem för jag har inte råd med kläder..
åhhh fyfan..
usch allt skulle vara så mkt lättare om man slapp alla dessa tankar som borrar sig igenom huvudet varge dag..
får klagomål från diverse håll om att jag ofta tappar focus och glider in i min egen värld men vad gör man inte för att slippa allt skit runtomkring.
jag behöver mina korta försök till verklighetsflykt men av en händelse så har jag en tendens att glida tillbaka i tiden i mitt huvud.. se saker jag vill ändra och ibland har man väll turen o komma på något man inte för något i världen vill ändra med en mindsta detalj.. Tyvär e de sakerna fåå som faaaan..
Dock har jag bra vänner som är där o fångar upp mig då det behövs :P
när jag dricker har jag en tendens att gå o ringa till en föredetta flickvän som jag aldrig riktigt kunnat släppa o hon detsamma om mig (säger hon) de tråkiga e att de samtalen brukar ba bli att jag i 1,5 timmar förklarar min eviga kärlek till henne o hon sin till mig ..
Så det som brukar hända nuförtiden är att mina vänner brukar rycka telefon ur handen på mig och trycka i en ny öl där ist :P
dem vet lika väl som jag att i längden kommer de ba att dala utför mellan henne och mig igen.. vi gjorde ju slut av en anledning..
har blitt mkt skrivande nuförtiden.. bara väldigt lite bloggande..
Psykisk Istid...
Jag förstår det inte...
varför är det såhär för...
De vänner och de man älskar man vill ha kvar försvinner, de man inte bryr sig om stannar alltid kvar...
En liten jävla brud som halvt förföljer mig o vill helatiden träffa mig men fattar inte att nej är nej....
jag spenderar varge jävla dag med att verka glad, att inte behöva visa vad jag känner helatiden för skulle jag göra det så skulle alla andra bara klaga över hur deppad jag är o hur tråkig jag är
Sitter här med gitarren polaren lånade mig igår o har just lärt mig spela låten:
all i can do is to write aboute it - Lynyrd skynyrd.
sitter o samtidigt försöker förklara för den lilla bruden o hålla sig borta medans morsan står o gnäller i dörren medans en god vänn till mig sitter på msn o vill bju mig på kakor<3 så allt väger upp tillslut men varför är de så lätt att minnas de negativa ? jag vetefan...
Slump lr Stalker ?! XD
jag var påväg hem från en polare idag, som vanligt hoppar jag på tåget påväg hemmåt,
ca 10 minuter hemmifrån hoppar en tjej på samma tåg som mig o ställer sig i trappen där vid mig.
(sätter mig oftast i trappen, orkade inte släpa in den stora bagen bland sätena).
Jag ser i ögonvrån hur hon står och kollar på mig och slänger obemärkt en blick mot henne men det är ingen jag direkt känner igen.
snygg var hon dock jag tkr att det borde varit någon man skulle ha kommit ihåg om man snackat med henne..
Hon börjar fippla med sin telefon och jag vänder blicken ute igenom fönstret, efter några minuter tar hon ett steg emot mig och visar mig sin telefon som hon klickat in på bluetooth menyn och hon frågar mig,
- ursäkta är dethär du?
hon har markerat mitt bluetooth namn på mobilen.
jag satte genast igång o tänkte tanken "vafan har jag nu gjort ? :S" jaa de e jag svarar jag med darrig röst...
hon frågar då om jag känner någon som heter olivia och ja de gör jag så sen fick jag reda på är att tjejen i fråga heter Louise och jag har chattat me hanne för massor me månader sedan. hur trevlig tjej somheldst o hur söt som heldst :)
hon bad om mitt telefon nr o var jag bor o vart jag varit o vad jag gjort där :P många snabba frågor.. ! :)
