In the Shadow of Society

ingenstans att ta vägen, precis som det alltid är. Hennes Far är väl som vanligt stupfull vid det här laget och Mor hennes trippar på tå för att slippa bli slagen igen. Hon orkar inte med att gå hem, hon har tröttnat på allt och sist hon var hemma när far hennes var så full så kunde hon inte låta bli att öppna truten vilket orsakade en bruten handled och ett antal blåmärken spridda utöver hennes överkropp.

Så hon sitter hellre kvar här på tågstationen och röker bort natten. Imorgon är det skola igen, en massa prov, lektioner hon faktiskt inte bryr sig om och vänner som bara snackar skit om varandra. Det spelar ingen roll vem utan så fort någon går undan är de den de snackar skit om. Hon hör det vinande ljudet från ett tåg som bryter genom vinden och gnisslet från tågets bromsar som de saktar ner på spåret och närmar sig perongen.

Tänk om hon bara skulle hoppa på ett tåg, bara dra därifrån. Ingen skulle någonsin få veta vart hon tagit vägen.

inte hennes sinnessvaga mor, hennes gravt alkoholiserade far och definitivt inte de så kallade kompisarna i skolan.

Hon har inga pengar eller tågkort men bestämmer sig ändå för att göra det. Hon hoppar utan att kolla vart tåget ska på det och letar sig in i en näst intill tom tågvagn. tom sånär som en rejält trött äldre man som halvsover längst bort i vagnen, annars är det helt dött.

Hon plockar upp mobilen ur handväskan sin och kollar på klockan, 03:02 visar klockan madens tåget sakta accelererar och lugnt lämnar perrongen