Psykisk Istid...
Jag förstår det inte...
varför är det såhär för...
De vänner och de man älskar man vill ha kvar försvinner, de man inte bryr sig om stannar alltid kvar...
En liten jävla brud som halvt förföljer mig o vill helatiden träffa mig men fattar inte att nej är nej....
jag spenderar varge jävla dag med att verka glad, att inte behöva visa vad jag känner helatiden för skulle jag göra det så skulle alla andra bara klaga över hur deppad jag är o hur tråkig jag är
Sitter här med gitarren polaren lånade mig igår o har just lärt mig spela låten:
all i can do is to write aboute it - Lynyrd skynyrd.
sitter o samtidigt försöker förklara för den lilla bruden o hålla sig borta medans morsan står o gnäller i dörren medans en god vänn till mig sitter på msn o vill bju mig på kakor<3 så allt väger upp tillslut men varför är de så lätt att minnas de negativa ? jag vetefan...
Kommentarer
Trackback
