In the Shadow of Society

Han har inget direkt mål och har inte en hint på vart han är påväg...

han har gått här så många gånger förr men då har han alltid varit på väg någonstans skolan, jobbet eller vännerna.

skolan har ju verkligen inte öppet nu och där trivs han ändå inte. jobbet har han blitt av med på grund av  nedskärningar och inga vänner som är värda o va med är vakna nu.

Månen kikar fram emellan trädens kronor och det enda som hörs är de kvistar som bryts då han trampar på dem och vinden som sveper mellan träden och viskar sin sällsamma sång.

Nätterna har börjat blivit kyliga men det bryr han sig inte om där han går i t-shirt och en skjorta över axeln.

han kommer fram till stora vägen som leder in emot stan, han saktar ner och går sedan lugnt efter kanten, då och då susar en nattuggla till bilist förbi och förstör hans natt syn för några sekunder annars är allt tyst.. han vandrar in emot stationen för att se  om det går några tåg som han kan ta , trotts att plånboken är tom men någonstans kan han alltid komma och han har alltid funnit att resa med tåg lugnande på något sätt.

väl vid stationen kollar han tavlan för avgående tåg, nästa går om en halvtimma. Mot Borlänge\Falun står det på tavlan. han sätter sig ner med ryggen emot stationshusets vägg och benen i kors med sin väska till vänster om sig sluter ögonen och slappnar av för att lugna sin skenande andning som han dragit på sig i och med den raska promenaden. Han tar fram sin Mp3, stoppar plupparna i öronen och drömmer sig bort till musiken